Mat?

Laga mat och diska är en evig symbios av tristess för mig. Man är hungrig, inser att för att kunna laga mat så måste man diska. Man diskar och lagar mat och så är det disk igen. En evig livscykel av tråkighet helt enkelt!

Nu är det inte så att jag inte gillar mat, för om så var fallet hade jag inte behövt ha den här bloggen. Men jag gillar liksom mat som går snabbt, som sköter sig självt. Som ugnspannkaka, eller kokt korv. Vips, så var det färdigt.

Egentligen borde väl inte nyttig mat vara så svår att skapa? Så jag efterlyser recept. Och jag vill inte ha några obskyra sådana med märkliga ingredienser typ "salivia från ett sydvitnamesiskt mangoträd" eller några andra märkligheter. Recept som är bra, men inte smakar kikärta och tar en halv dag att tillaga. Så tipsa mig gärna! (Speciellt du, matfeffe).

mcdonaldsreklam

På spotify kör McDonalds just nu en reklam som är typ: om du inte har något vettigt att säga, kan du väl i alla fall äta något vettigt. Som en cheeseburgare från McDonalds tex. Endast 10 kronor.

Öh? Jag tycker McDonalds borde lyda sitt egna råd. För när blev det vettigt och nyttigt att äta cheeseburgare?

(Förutom sent på en lördag efter en kväll på andra lång).

Skadefri träning?

Efter att ha läst en artikel i Metro om att simning var en sund skadefri träningsform blev jag högst motiverad att börja. Så i veckan tog jag mina första simtag.

Jag tycker det låter väldigt betryggande det här med att simning ska vara så skadefri. Inga knän som hoppar ur led eller puckar i huvudet, bara flyt fram med glatt och friskt humör.

Fast det förstås, eftersom det är kallt ute nu och man kan bli förkyld om man går ut med blött hår. Sen kan man ju få urinvägsinfektion. Och på tal om urin, kan man inte bli sjuk om allt för många kissar i poolen? Och om det är för trångt kan man ju få ett ben eller arm i ögat.

Men annars, ja annars verkar simning som en säker sport.

Förutom att man kan drunkna då.

Vad hände med Januari och alla nyårslöften?

Jag vet inte varför man tror att man ska vara så himlans hurtig i januari. Av någon högst mystisk anledning - som definitivt inte bottnar i god statistik - så tänker man alltid att det här kommer vara året som man infriar sitt nyårslöfte.

Så efter att man nyktrat till på nyårsdagen och svurit sin ed om "aldrig mer alkohol" så svullar man i pizza, chips, läsk, 16 mcdonaldshamburgare (där man tvingar i sig gurkan bara för att man ska känna sig lite "nyttig"). Sen börjar januari och ja... inte så mycket händer.

Men så var det definitivt inte för mig. Jag har sannerligen engagerat mig i mitt nyttiga år. Jag har ansträngt mig och motiverat mig och definitivt gjort allt som stått i min makt för ett sundare liv.

Januari gick nämligen åt till att äta upp allt onyttigt i mitt hem. Så nu är jag redo för februari.

Hur ska det här gå till egentligen?

Om sanningen ska fram har jag väl varit mer exalterad över blogg-delen av detta projekt än själva biff-delen. Detta innebär att jag egentligen inte har någon direkt plan på hur det ska gå till när jag biffar. Träna har jag införstått mig i att jag borde göra i alla fall. Men vad? Och hur?
Gymma är ju egentligen det tråkigaste jag vet. Vad är det som är så roligt med att lyfta en vikt upp och ner? Upp. Ner. Upp. Ner. Paus. Upp. Ner. Zzzz.

Så nu behöver jag hjälp med detta. Vad ska jag träna? Friskis? Simning? Karate? Pingis? Kan någon av mina två läsare berätta detta för mig.

Tills en tydligare plan har skapats tänker jag nog följa denna träna-hemma-video:

Varför?

Under hösten drabbades jag av årets pandemi, nämligen twilight-hysterin. Därför var jag på bio och såg New Moon. Där satt jag i lugnan ro, och smaskade mina baconchips och sörplade på min läsk när jag plötsligt såg Jacob Blacks fantastiska magmuskler torna upp sig på bioduken.
Som vanlig tjej i vanlig ålder, borde jag fyllts av en trånande längtan efter hans kropp, och det gjorde jag på sätt och vis. Högt ropade jag ut i biosalongen:

En sådan kropp ska jag ha!

Och så fortsatte jag mumsa på mina baconchips.

När jag kom hem från filmvisningen kunde jag dock inte släppa denna tanke utan började googla. När det nu är så nära nyår så tycker man ju att det borde vara ganska många som startat någon form av träningsblogg, men icke-picke. Alla bloggar jag hittade som handlade om träning var lite för avancerade för en medelsvensson-tjockis som mig.

Därmed kände jag att detta outforskade utrymme i bloggosfären var mitt att undersöka. Jag ska försöka lista ut hur man egentligen skall äta, hur man kan träna och hur man ska sova utan att bli den tråkigaste människan i världshistorien som bara pratar om morötter. Allt kommer dokumenteras här och om ett år ska resultatet utvärderas. Följ med på min resa, från bacon till biff.